Agatha Christie - Tio små negerpojkar

Ännu ett mästerverk av deckardrottningen! Jag minns den här boken från barndomen när vår fröken i mellanstadiet läste den högt i klassen. Jag minns att jag tyckte att den var väldigt spännande och fängslande men jag minndes inte så mycket om handlingen. Därför ville jag läsa den igen som vuxen och jag förstår nu varför den etsade sig fast i mig.

 För er som inte läst den ska jag göra en kort introduktion. Tio människor som inte känner varandra blir inviterade till en ö av en Mr. U.N. Owen När de anländer till ön finns inte Mr. Owen där och märkliga saker börjar hända. Gemensamt för dessa människor är att alla har en annan människas liv på sitt samvete, men inget har gått att bevisa och därför har de inte kunnat dömas. På matsalsbordet står tio små porslinsfigurer i form av små negerpojkar och på spisen i de tio gästernas rum finns en barnkammarramsa som heter just "Tio små negerpojkar". I ramsan dör eller försvinner en pojke i varje vers tills det inte finns någon kvar och detsamma börjar hända på ön, på riktigt. Ingen vet vem som är Mr. Owen och ingen kan lita på någon annan. När lösningen kommer i slutet blir man bara så fascinerad och förbluffad och förstår återigen Agatha Christies genialitet!