Boklista för sommaren

Nu för tiden är somrarna inte riktigt lika lata som innan jag fick barn, men det brukar ändå finnas lite tid till avslappnande läsning i solstolen mellan varven. Och då gäller det ju att ta tillvara på tiden och läsa sånt man verkligen är sugen på. Jag har därför satt i hop en liten topplista med böcker som ska finnas redo att kasta sig över :)

Två soldater - Roslund & Hellström 

Kaninhjärta - Christine Ljungqvist

Little Bee - Chris Cleave

En smak av vin - Joanne Harris

Kvinna i grönt - Arnaldur Indridason

På ryttmästarns tid - Lars Widding

Min favoritgenre som jag alltid återkommer till är historiska romaner och nu nu är jag helt fast och har varit länge i den här världen. Jag har märkt att jag föredrar den svenska historien och det kanske beror på igenkänningsfaktorn. Fogelström är jag helt såld på och vill läsa om och om igen och nu har jag fått ännu en favorit i samma anda, Lars Widding. Widding beskriver miljöerna och människornas tankar så bra att det känns som att man verkligen känner tiden och människorna som levde då.

"På ryttmästarns tid" börjar i sent 1700-tal och slutar i tidigt 1800-tal. Den är första delen i Sorundasviten som består av fyra romaner som kretsar kring socknen Sorunda i Södertörn. Berättelsen kretsar kring några olika familjer i socknen. Det är prästen, hans fru och son, Ryttmästarn på Simtuna men sin lama hustru Ryttmästarinnan och deras självständiga dotter Karin Malin. Vi får också följa drängar och pigor och en bondefamilj som arbetar sig upp från fattigdom till välstånd. Här finns det mesta från tiden, den starka gudstron hos vissa, den stora skepsisen till det samma hos vissa. De som helt står bakom kungen och hans krig med Ryssland och de som ansluter sig till motståndsrörelser. Vi får följa med i kriget om Finland långt ifrån glorifierande beskrivelser. Widding skriver utifrån det vanliga folkets betraktelser och upplevelser och det är så bra!

Lars Widding är härmed en av mina nya favoriter inom historiska romaner.

Eldvittnet - Lars Kepler

Det var ganska länge sen jag läste ut den här boken, men jag har inte kommit mig för att skriva något om den förrän nu. Boken lånade jag av mamma och har lämnat tillbaka, så jag kan inte inleda med de första raderna som jag tänkt, men men.

Eldvittnet börjar på Birgittagården, ett ensligt beläget behandlingshem för unga flickor med destruktivt beteende. Mitt i natten hittas en av flickorna död i vad som kan liknas en isoleringscell. Det finns inga vittnen till vad som hänt och en annan av flickorna är försvunnen.

Tidigt morgonen därpå stannar en mamma sin bil vid vägkanten för att uträtta sina behov och låter sin 4årige son sitta kvar i bilen. Ur skogen dyker då någon upp. Någon som hoppar in i bilen och kör iväg.

Kriminalkommissarie Joona Linna blir inkopplad på fallet, men eftersom han samtidigt är föremål för en internutredning om grovt tjänstefel får han endast verka som observatör. En roll han naturligtvis inte riktigt kan finna sig i.

Eldvittnet är definitivt en bladvändare. Den är spännande och driven och man vill hela tiden läsa vidare för att få veta vad som händer sen. Det finns en sidohistoria om Joona Linnas förflutna och den familj han förlorat som bidrar till att man sympatiserar med kommissarien.

MEN det finns några saker som stör. Att kapitlen växlar mellan olika tempus (vissa är i presens, vissa i perfekt) är helt onödigt och bara irriterande. Personporträtten av den lokala polisen Gunnarsson och åklagare Susanne Öst är också retsamt klyschigt. Endast Joona Linna får vara hjälte verkar det som. Slutligen slutet. Vilket antiklimax! Verkligen synd på en i övrigt så spännande bok.