Nattvandraren

Nu har jag avverkat min första deckare om kriminalaren Sten Wall och det var en deckare helt i min smak. Jag är barnsligt förtjust i pusseldeckare och Agatha Christie som är pusseldeckarnas okrönta drottning. Och jag tycker att Björn Hellberg är en värdig prins, med svenska mått. I början reagerade jag på att språket var speciellt, lite annorlunda mot för andra skriver, men jag gillade det.

Boken är uppbyggd på det sättet att i början presenteras en ny person i varje kapitel, vilkas relation till varandra man inte förstår på en gång. Inte förrän i de sista kapitlen förstår man vilken mördaren är och hur allt hänger ihop och det gör tycker jag att det är svårt att lägga ifrån sig boken. Man vill bara läsa vidare för att få klarhet i hur de olika personerna ska komma in i bilden. Ibland tyckte jag dock att det blev lite rörigt med de många olika personerna och jag fick sitta och bläddra tillbaka i boken för att påminna mig själv vilka de var. Men en bra deckare och jag kommer absolut att läsa mer av Björn Hellberg!