Det har varit en jobbig dag för mig idag. För det första mår jag inte så bra själv. Har massor av symptom som yrsel, trötthet, huvudvärk, o.s.v, o.s.v. Jag ringde vårdcentralen igår men de hade ingen ledig tid att ge mig. Idag ringde dock sköterskan upp, sa att hon hade pratat med en läkare och att det inte kändes bra för henne att hon inte kunnat ge mig en tid. Nu hade läkaren sagt att jag skulle få en akuttid, så på fredag ska jag dit. Det känns både bra och oroligt, men jag hoppas bara att det är blodvärdet som spökar.
Det riktigt jobbiga var egentligen en annan sak. Jag var med Zelda på barn och ungdomskliniken på sjukhuset idag för ett läkarbesök. Hon har precis som mig glutenallergi och får därför gå på kontroller. Som alltid fick hon väga sig och mäta sig, allt var bra där, och så lyssnade läkaren på hennes hjärta med stetoskopet. Man är ju van vid att de flyttar det tre-fyra gånger, det går fort och sedan säger dom att det låter bra. Nu var det inte så idag...Läkaren lyssnade länge länge på bröstet, har aldrig varit med om att någon lyssnat så länge. Han lyssnade lite på ryggen och bad sedan att få lyssna lite till på bröstet. När han är klar säger han att Zelda har ett blåsljud på hjärtat men att det inte behöver betyda att hon har ett hjärtfel. Det BEHÖVER inte betyda, det är såklart det man som mamma tar fasta på och jag kände mig helt svimfärdig, (mer än vanligt). Läkaren tyckte att hon skulle ta ett EKG och lämna blodprover så vi fick vänta en timme på den tiden. Det var en låååång timme och mycket hann snurra runt i mitt huvud kan jag lova. När det väl var dags var Zelda så duktig! Hon sa inte ett pip när de tog fyra rör blod av henne, bara satt alldeles stilla och tittade :) Sedan fick hon elektroder över hela lillkroppen och de tog ett snabbt EKG. Lättnaden var stor kan jag lova när läkaren kom in och sa att hennes hjärta såg fint ut och att det inte såg ut som något hjärtfel. Men hon har ett blåsljud och om några månader ska hon få göra ett nytt EKG. Mitt hjärta värker när jag tänker på min tappra lilla tjej!
Det riktigt jobbiga var egentligen en annan sak. Jag var med Zelda på barn och ungdomskliniken på sjukhuset idag för ett läkarbesök. Hon har precis som mig glutenallergi och får därför gå på kontroller. Som alltid fick hon väga sig och mäta sig, allt var bra där, och så lyssnade läkaren på hennes hjärta med stetoskopet. Man är ju van vid att de flyttar det tre-fyra gånger, det går fort och sedan säger dom att det låter bra. Nu var det inte så idag...Läkaren lyssnade länge länge på bröstet, har aldrig varit med om att någon lyssnat så länge. Han lyssnade lite på ryggen och bad sedan att få lyssna lite till på bröstet. När han är klar säger han att Zelda har ett blåsljud på hjärtat men att det inte behöver betyda att hon har ett hjärtfel. Det BEHÖVER inte betyda, det är såklart det man som mamma tar fasta på och jag kände mig helt svimfärdig, (mer än vanligt). Läkaren tyckte att hon skulle ta ett EKG och lämna blodprover så vi fick vänta en timme på den tiden. Det var en låååång timme och mycket hann snurra runt i mitt huvud kan jag lova. När det väl var dags var Zelda så duktig! Hon sa inte ett pip när de tog fyra rör blod av henne, bara satt alldeles stilla och tittade :) Sedan fick hon elektroder över hela lillkroppen och de tog ett snabbt EKG. Lättnaden var stor kan jag lova när läkaren kom in och sa att hennes hjärta såg fint ut och att det inte såg ut som något hjärtfel. Men hon har ett blåsljud och om några månader ska hon få göra ett nytt EKG. Mitt hjärta värker när jag tänker på min tappra lilla tjej!
Åh vad jobbigt för er! Jag vet precis hur det är, Ada har ju också ett hjärtfel. Mitt hjärta fick också fel när de berättade det. :p Inte alls kul. Och så ser det ju så läskigt ut också med ekg-elektroder och ultraljud på småkropparna.
SvaraRaderaLycka till med nästa undersökning och hoppas det är borta till dess. Kram
Jag läste Isfolket för första gången för bara två år sedan, det är en klar favorit i bokhyllan och jag är redan inne på andra varvet. Tycker verkligen att alla som tycker om att läsa någon gång ska plöja sig igenom den serien, alla böcker är inte helt välskrivna, lite missar här och där, men att följa släkten genom helt sjukt många generationer är bara underbart!
SvaraRaderaHoppas det ordnar upp sig för din dotter. Håller tummarna :)
Tack Linda! Jag visste inte att Ada hade det! Det ska jag intervjua dig om när vi ses nästa gång... Kram
SvaraRaderaLotta: För det första hoppas jag att du mår bra och att det inte är något allvarligt med dig-krya på dig! för det andra: usj, förstår att det var otrolig jobbigt för dig. Verkligen alla mammors mardröm. Vad duktig tjej du har :) Min sambo fick samma besked då han var liten, att han hade ett blåsljud på hjärtet. Han har det faktiskt fortfarande, men det är inget fel på det. :) Hoppas ni mår bättre snart alla! :)
SvaraRaderaMen lilltjejen då! Duktig hon är. Hoppas att det ser bra ut nästa gång ni ska dit nu då! Och att det går bra för dig på fredag! Kram
SvaraRaderaJa, det förstår jag. Klart man blir extra på och känslig när man redan har en sådan fel i familjen! Låter inte så kul. Har själv opererad bort en tvillingtumör i huvudet och såg hur det påverkat min mamma. Kram
SvaraRaderaJa, jag är väldig tacksam för att allt gick så bra! Det har varit ett jobbigt år, men jag är tillbaka på skolan och har fått så mycket stöd från alla håll. Man vet verkligen vad man har när något sådant händer. Hoppas det går bra med den i din familj, usj vad jobbigt. Och liten tur att det inte är dina barns pappa som har felen! Hoppas du får en bra kväll :)
SvaraRaderaJobbigt :( Tänker på er!!!
SvaraRaderaÅh, vad skönt att det gick bra! Ibland när man får sådana besked är det som att livet står stilla. Det finns så otroligt många tankar man kan tänka när man har anledning att oroa sig över något.
SvaraRadera