Nu har jag läst ut den omskrivna boken Strindbergs stjärna som jag köpte på Bokens afton. Den överträffade länge mina förväntningar, men i den sista delen av boken tycker jag att det spårade ur lite. Den första delen är en vanlig svensk deckare, den andra delen är en äventyrsroman i Indiana Jones-anda. Den tredje och sista delen är något helt annat, men jag kan inte avslöja vad.
Till skillnad från DN:s recensent tyckte jag om hur boken var skriven. Jag tyckte också att den var otroligt spännande och hade väldigt svårt att lägga ifrån mig den. Eftersom den ändrade genre tog den ny fart lite då och då och det gjorde att man aldrig ledsnade. Den har dock två korta partier som är lite sega enligt mig. Den har jämförts med Da Vinci-koden och Millennium-serien och det kan jag hålla med om, trots att jag inte läst Da Vinci-koden. Det är svårt att bekriva vad den handlar om utan att avslöja något men jag ska göra ett försök.
Huvudpersonen heter Don Titelman och är en pillermissbrukande historiker, som mot sin vilja dras in i en invecklad historia. Det börjar med att dykaren Erik Hall gör en makaber upptäkt i en gammal gruva i Dalarna. Upptäckten väcker stor uppmärksamhet och Titelman blir indragen. Hemliga ljusskygga organisaioner intresserar sig när det kommer ut att en speciell symbol hittats i grottan, nämligen ett vitt kors, Strindbergs kors. Det finns en gammal legend kring korset som berättar att tillsammans med en stjärna, Strindbergs stjärna, ska något väldigt speciellt uppenbara sig. Don Titelman får höra historien och dras ovilligt in i jakten på stjärnan. Men han har många olika krafter mot sig...
En spännande och annorlunda bok som jag tycker att du ska läsa! Betyg: 4,5/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar