Lyckan är en sällsam fågel är min första bok av Anna Gavalda men tyvärr gillade jag den inte så mycket. Jag tyckte att den var lite jobbig att lyssna på eftersom huvudpersonen hela tiden pratar med sig själv. Mycket är oförståligt svammel enligt mig. Historien i sig är fin, den tilltalar mig och får mig att känna mig inspirerad. Men det är som sagt för mycket svammel och onödiga tankar.
Den handlar om en 47-årig man, Charles, som bor i Paris med sin otrogna kvinna och hennes tonårsdotter. Charles är arkitekt och reser mycket, han kämpar för att behålla sin styvdotters hjärta samtidigt som han ignorerar sin sambos otrohet .En dag får han ett brev från sin barndomsvän Alexis som vänder upp och ner på hans liv. Det meddelar honom om ett dödsfall och hans kamp för att hitta tillbaka till livet igen leder honom till landsbygden och en kvinna som kommer att förändra Charles liv för alltid.
Om man befinner sig i en livskris eller bara funderar på vad som är viktigt här i livet och på vad man ska göra med det, tycker jag att boken är läsvärd. Den väcker en del tankar och har ett fint budskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar