lördag 21 januari 2012

Varför blir man fast?

Vad är det som gör att man fastnar för en bok? Hur kan vissa böcker hugga tag i en så att man helt enkelt inte kan sluta läsa förrän boken är slut, medan andra inte lyckas hålla kvar ens intresse genom det första kapitlet? Handlingen förstås. Men också språket. Hur författaren använder orden och bildar meningar som får en att vilja fortsätta läsa. För mig är det faktiskt så att jag redan efter de första två meningarna kan få en känsla av om jag kommer gilla boken eller inte. Visst finns det undantag, men oftast är det första intrycket som stämmer hela vägen.
Kanske är det fler med mig som tycker likadant, så därför tänkte jag fortsättningsvis skriva ner de två första meningarna i de böcker som jag läst och kommenterar här.

Jag hade ju inte tänkt börja på någon ny bok direkt, men jag har fuskat och gjort det ändå. Det är i alla fall ingen kriminalroman denna gång. Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon blev det istället. Jag har en bra känsla för den, hoppas på att det är en riktig feel good roman. Den börjar så här:

"Första veckan i februari hade Rachel Fielding ett riktigt glamoröst jobb som PR-konsult för ett antal internetföretag, en älskare som gav henne blommor med jämna mellanrum och klädde sig snyggare än henne själv, städhjälp och en hy som var tre år yngre än hennes biologiska ålder, trettionio.
     Men veckan därpå hade hon i en handvändning förlorat både sitt livs stora kärlek, sin lägenhet i Chiswick och sitt jobb."



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna en kommentar