Rachel Fielding lyckas på en vecka bli av med både sitt glamorösa jobb, sin älskare och sin lägenhet i London. I samma veva upptäcker hon också ett första silvergrått strå i sitt mörka hår. Hon är trettionio år gammal.
Samtidigt som Rachels eget liv är ett kaos blir hon också tvungen att resa till småstadshålan Longhampton för att ta hand om arvet efter sin moster - ett hundstall för hemlösa hundar.
Men det som till en början verkat vara en ren katastrof blir så småningom något helt annat och Rachel knyter till sin egen förvåning nya starka band i Longhampton.
Ensamma hjärtan och hemlösa hundar är en snäll och lättläst feel good roman. Den är småmysig och passar alldeles utmärkt i solstolen eller i fjällstugan. Jag saknar dock någon lite oväntad vändning i historien, allt är liksom lite för tillrättalagt. Fast det kanske ska vara så i "feel good" romaner? Jag har läst lite för få sådana och har inga bra referensramar. Visst är det en bok som man mår bra av, men jag tycker att karaktärerna är lite platta, de känns mer som schabloner än levande människor. Undantaget är paret Johnny och Natalie som jag verkligen gillar. Och hundarna, som nästan får mer liv än människorna.
Betyget blir 3 av 5
Jag håller på med denna boken just nu men det är nog två veckor sedan jag startade. Kommer liksom ingenstans även om den är trevlig...
SvaraRaderaJag tyckte också om Nathalie och Johnny, som du säger så kändes de mest äkta. Kan tänka mig att läsa fler Dillon. Gillade bokens höga mysfaktor. Är ni fortfarande i Thailand?
SvaraRaderaJag svarar åt Tessan, ja vi är kvar i Thailand! Tessan med familj är kvar i en månad till, och jag med familj är kvar i två månader till! /Lotta
Radera