Som de inledande fraserna antyder börjar Kyrkogårdsboken med mord. Mannen Jack mördar en hel familj, utom den yngsta medlemmen, en liten pojke som knappt lärt sig gå. Det lilla barnet undkommer genom att krypa ut ur huset och bort till den närliggande kyrkogården. Där tas han omhand av invånarna, det vill säga spökena.
Man får sen följa pojken, som kallas Ingen under hans uppväxt. Han är förstås olik alla andra på kyrkogården, han är ju levande, men han anstränger sig för att passa in. Samtidigt är han nyfiken på den farliga världen utanför. Dit får han aldrig gå säger hans förmyndare, en märklig man som varken är levande eller riktigt död.
Men ibland kommer det levande in på kyrkogården och ibland smiter Ingen ut i allafall.
Den här boken har jag längtat efter att få läsa väldigt länge. Sånt kan ju ställa till det om ens förväntningar blir alldeles för höga. Men Neil Gaiman håller måttet som vanligt. Han är helt enkelt en lysande berättare och även om detta kanske är en ungdomsbok egentligen så passar den lika bra för vuxna. Det är en härlig blandning av saga, skräck, humor och magi som skickligt berättas på Gaimans speciella sätt. Någon har sagt att Neil Gaiman är litteraturens motsvarighet till filmens Tim Burton och jag håller med, det är lite annorlunda, lite skruvat, men väldigt underhållande. Stark 4 av 5 till denna bok!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar