Conn Iggulden - Bergens väktare

Den tredje boken om den mongoliske khanen Djingis är också den sista. De två resterade böckerna i serien handlar om hans son och efterträdare.

Jag vet inte varför jag gillar de här böckerna för de är verkligen brutala och hänsynslösa. Det är krig och slakt. I den här boken slåss nationen främst emot araberna när Djingis utökar sitt rike. Han erövrar Samarkand och beger sig ända till Indiens gräns. Förutom Djingis får vi följa hans bröder, fruar, barn och generaler.Trots det brutala i allt så fattar man tycke för personerna och vill att de ska vinna. Det är väldigt konstigt tycker jag och där måste Conn Igguldens storhet som författare sitta. Att jag, en tvåbarnsmor kan hejja på en brutal och hänsynslös man som dräper kvinnor och barn för att statuera ett exempel. En man som låter mörda sin egen son, anser att män har rätt att våldta kvinnor och skickar sina egna män till slakt som boskap. Försvaret är väl att ingen annan ledare och erövrare var så mycket bättre heller under den tiden men lite skrämmande är det allt... Jag antar att böckerna fascinerar mig ur ett historiskt perspektiv, men tyvärr följer de inte historien helt och hållet. Endast vissa delar är sanningsenliga och det är lite tråkigt samtidigt som det säkert gör historien mer spännande.